Läggdagssnack

"Ankona hoppa inte längre."
"Okej?"
"Ankona sover."
"Jaha?"
"Å typparna är argg."
"Är dom?"
"Jaha. Arg typparna."
"Okej."
"Å önana sjynger."
"Vad sjunger dom då?"
"Dom sjynge' Bamse."
"Såklart. Godnatt Totte. Sov nu."
"Gonatt. Ses imojjon."

CCCP-Tre Kronor, 1977. Typ.

Två dar hemma med sjuk Totte. Ensam. DET, mina vänner, är fanimej ingen lek. En dag till och jag hade gått ner för räkning. Jag har varit punktmarkerad. Inte ens toan har varit fredad, oh no, Totte har tvingat sig in där med och hjälpt till med pappret, som han serverat mig i visitkortsstorlek. Totte. Aldrig längre bort än en armslängd. Ständig kroppskontakt, ofta klättrande över axlarna med bryska landningar. I bästa fall i knät. I värsta fall ...
Jag måste hört orden "påmm pappa" varannan minut, i två omgångar á tolv timmar, och gälla fågelläten resten av tiden. Tänk Jim Carrey i Dum Dummare: "Do you wanna hear the most annoying sound in the world?". Det har varit CCCP-Tre Kronor, 1977, och jag har inte haft Tretjak i mål... Alltså, jag älskar pojken, men herregud vad skönt att jobba i morgon. Äntligen lite lugn och ro.

Pappa-Totte 1-9

Nattningsproblematik 1

Mitt i nattningen sätter sig Totte upp. "Ooj. Hongrig.". Utropet är helt naturligt, som om han just kommit på att han glömt stänga av spisen, och leendet, det där Carl-Jan Granqvistsmajlet, känns inte spelat alls.

På upptäcksfärd i livet

Totte upptäcker världen bit för bit. Just nu fascineras han av ilska och kastar boken "Vanliga svenska fåglar" på Elias, gång på gång. Och det funkar. Elias är ett utmärkt studieobjekt. "Arggg Lias", konstaterar han.

120605

"Om det kommer en tjuv så ska jag bara hoppa undan och fälla han och vara så hård mot han att han tappar alla pengarna, och sen ska jag slänga ut honom, hårt, hårt, så att han aldrig mer vågar komma tillbaka till vårat hus."

Elias går igenom våra säkerhetsrutiner.

06.20

Bredvid mig väser en hes röst.
"Lokta apa ... lokta apa ... lokta apa ... lokta apaaa."
Insiktsfullt.

aplukt

Jag vaknar tidigt av Tottes andedräkt. Han ligger tätt intill mig. Han andas tungt. "Du luktar apa i munnen", säger jag. Hans ögon öppnas direkt. De ler. "Lokta inte apa munnen", svarar han. "Jo det gör du. Vi får borsta dina tänder ordentligt." Jag klär på honom, fixar frukost, borstar tänderna, extra noga, efter att han sugit bort all tandkräm i ivern att visa att han kan själv. Jag vinkar av honom i ytterdörren när han pulsar som en miniatyrastronaut mot bilen. Han vänder sig om mot mig, fyrar av sitt bilhandlarleende och säger: "Totte lokta apa."

hear me roar

Jag duschar. Elias står utanför och torkar sig, han ska strax på kalas.
"Pappa. Du har ju hår på snoppen."
"Det får du med när du blir stor."
"Haha. Den ser ut som ett lejon."
Också en liknelse...

Fel målgrupp?

"Da da da da da daaa."
Totte går runt i bara blöjan och fäktar med armarna.
"Da da da daa DAAA..."
Han härmar Comhem-reklamen.

En lipsills bekännelser

Kollade nyss på Jane Austen-filmatiseringen av Stolhet och fördom. Austen kunde verkligen skapa trovärdiga karaktärer. Och kärlekshistorier som träffar mitt i solar plexus. Med missförstånd, förhinder och lyckliga slut. Tårarna rullade som vanligt i slutscenerna. Jag tror jag ska ha min mens snart.

Crash test dummies

Det är mörkt ute. Det är måndag morgon och jag och Elias är på väg till skolan. Omgivningen är frostigt vit, vägbanan glittrar vackert i strålkastarskenet från den mötande trafiken. Det vackra är också det potentiellt livsfarliga, ljuset från de mötande bilarna bländar mig. Insidan av framrutan är immig. Sikten obefintlig. Jag pendlar mellan tunnelseende, totalmörker och snöblindhet; min tyska bil är inte förberedd för svensk vinter. Jag sitter hukad och tittar ut genom det allt större runda hål som airconditionern långsamt skapar. Jag är sömnig och synar uppmärksamt de gående som promenerar vid sidan av vägen, de som när som helst kan bestämma sig för att korsa densamma, skuggfigurerna, de med dödslängtan, de utan reflexer. Att vara på helspänn är utmattande. Jag gäspar högt. Bakom mig hör jag ett harkel.
"Pappaaa."
"Mmm."
"Är du trött pappa."
"Ja, lite."
"Man får inte köra bil när man är trött."
"Så trött är jag inte."
"Om man är trött så kan man somna och då kan man krocka, pappa."
"Jag vet."
"Och vet du, om man krockar då kraschar man."
"Mmm."
"Och vet du, det är ju inte bra att krascha ... då kommer man försent till jobbet."

Om bloggen

I och med att min yngste son Totte nyss började tala, känner jag ett behov av att dokumentera det som sägs, för att inte glömma bort alla förunderliga meningsbyggnader, tankar och lustigheter. Men också för att få utlopp för alla känslor som kommer med föräldraskapet, goda såväl som mindre goda.
Det här är en dagboksblogg som handlar om livet som pappa till Elias och Totte, 6 och 2 år gamla. Om det frustrerande, känslosamma och alltid lika underhållande livet som förälder. Personligt, såklart, men förhoppningsvis också allmängiltigt.

RSS 2.0