Crash test dummies

Det är mörkt ute. Det är måndag morgon och jag och Elias är på väg till skolan. Omgivningen är frostigt vit, vägbanan glittrar vackert i strålkastarskenet från den mötande trafiken. Det vackra är också det potentiellt livsfarliga, ljuset från de mötande bilarna bländar mig. Insidan av framrutan är immig. Sikten obefintlig. Jag pendlar mellan tunnelseende, totalmörker och snöblindhet; min tyska bil är inte förberedd för svensk vinter. Jag sitter hukad och tittar ut genom det allt större runda hål som airconditionern långsamt skapar. Jag är sömnig och synar uppmärksamt de gående som promenerar vid sidan av vägen, de som när som helst kan bestämma sig för att korsa densamma, skuggfigurerna, de med dödslängtan, de utan reflexer. Att vara på helspänn är utmattande. Jag gäspar högt. Bakom mig hör jag ett harkel.
"Pappaaa."
"Mmm."
"Är du trött pappa."
"Ja, lite."
"Man får inte köra bil när man är trött."
"Så trött är jag inte."
"Om man är trött så kan man somna och då kan man krocka, pappa."
"Jag vet."
"Och vet du, om man krockar då kraschar man."
"Mmm."
"Och vet du, det är ju inte bra att krascha ... då kommer man försent till jobbet."

Kommentarer
Postat av: Janne

Helt underbart.. ; ))

2012-01-28 @ 10:35:53
Postat av: Anders

Eller hur Janne:)

2012-01-28 @ 19:14:26
URL: http://kindofblue.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0