man tackar

Komplimanger kan komma från oväntat håll. Jag och Maria var med Totte på Jourcentralen för att kolla det vi misstänkte var en öroninflammation. Läkaren, en man i övre femtiåren med glasögonen på hjässan, rosiga kinder och stressad uppsyn, tog emot oss. Ett snabbt hej hej!, handslag och upp med Totte på britsen. "Oj, vilket vackert hår. Det skulle man ha", sa farbror Doktorn frimodigt medan han förde undan Tottes mörkröda kalufs för att undersöka öronen. "Mmm", sa jag och Maria i kör. "Honom får ni vakta. Tjejerna kommer jaga livet ur honom" fortsatte doktorn. Sedan tittade han på mig. "Det måste dom ju gjort med dig när du var ung, eller hur." 

Vår

Sitter ute på altanen med öppen vinterjacka utan att frysa. Tittar på månskäran som hänger precis över hustaket mittemot. Med ett glas rött i handen, lyssnar jag på ljudet från en moped, en bebis som gråter hos någon granne, några barn som skrattar och leker mörkret. Och så lyssnar jag på vinden. Vår i luften? Äntligen?

Bekvämlighetens baksida

Man byter bostadsrätt mot radhus för att barnen lättare ska komma ut och leka, och plötsligt är snöskottning en organisk del av livet. Man köper bil för snabbare förflyttning, och med ens är bilruteskrapandet en lika självklar morgonrutin som tandborstningen. Det verkar som om att det för varje bekvämlighet finns en motsvarande obekvämlighet.

RSS 2.0