Torson (2008)

Elias och jag var på biblioteket igår. Jag klarade mig inte helskinnad den här gången heller. Inte psykiskt i alla fall. Det var det gamla vanliga köret. Det klättrades upp och ner i höghushöga trappor; det trycktes på hissknappar; barnböcker hämtades under icke biblioteksmässiga former och höglästes på hittepåspråk inför den samlade bibliotekspubliken och en - för varje sekund - alltmer generad far. Besöket kulminerade när Elias, på vägen ut, upptäckte den stenbyst som står vid utgången. En kvinnotorso i svart sten. Bredvid satt två tonårsflickor. Jag anade oråd. Det krävdes inte någon spåkula för att förutse den förnedringsfest som väntade. Med mig i huvudrollen. 

Och mycket riktigt gick Elias fram till torson. Han började smeka det högra kvinnobröstet. Mammografiskt grundligt. Samtidigt ropade han till sig mig: "Kom hit och känn pappa!". Tonårsflickorna exploderade naturligtvis i skrattparoxysmer. "Nehej", kraxade jag menlöst till svar, men jag insåg att jag inte skulle undkomma mitt öde. Så efter en högljudd reprimand lommade jag skamset fram och klappade kvinnotorson på det kapade huvudet. Det får duga, tänkte jag. Men festen var inte över. Medan jag stod och klappade stenhalsen lyckades Elias peta loss torsons högra bröstvårta av plast. Jag kunde känna den begynnande hjärnblödningen och mutade därför Elias med glass och lämnade stället med raska steg. Åhh, the horror, the horror of being a småbarnsförälder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0