man tackar

Komplimanger kan komma från oväntat håll. Jag och Maria var med Totte på Jourcentralen för att kolla det vi misstänkte var en öroninflammation. Läkaren, en man i övre femtiåren med glasögonen på hjässan, rosiga kinder och stressad uppsyn, tog emot oss. Ett snabbt hej hej!, handslag och upp med Totte på britsen. "Oj, vilket vackert hår. Det skulle man ha", sa farbror Doktorn frimodigt medan han förde undan Tottes mörkröda kalufs för att undersöka öronen. "Mmm", sa jag och Maria i kör. "Honom får ni vakta. Tjejerna kommer jaga livet ur honom" fortsatte doktorn. Sedan tittade han på mig. "Det måste dom ju gjort med dig när du var ung, eller hur." 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0